Reseguide från vår resa till Båstnäs bilkyrkogård

Om du vill ha en upplevelse av akopalyptiska dimensioner, en upplevelse som är så gåtfull och obegriplig att din hjärna bara har svårt att förstå vad som händer, då är Båstnäs bilkyrkogård, även kallad Ivan's Junk Yard, långt ute i den svenska skogen - och jag menar långt långt ute i den svenska skogen, där "Almen Väg Slutar", bara för dig.

Hur man kommer till Båstnäs

båsnäs är inte en plats du just kommer till utan att ha något att köra på eller i. Du kan komma dit med små brytade spår, från den norska sidan, men de flesta kommer antagligen från Töpsfors, av E16, och härifrån Finns det 19 km in i skogen - djupt in i skogen. Vi gjorde det på en februari-dag, när de sista 10 km delvis täcktes med ett tjockt isskikt, vilket gjorde resan listig lätt. Det är inte en plats som man bara kan stiga av vägen och bör kräva hjälp.

Å andra sidan är upplevelsen värd hela resan. Inte länge efter att du passerar Blue Booths stadsskylt, vid vägen, dyker de första rostiga bilen. De står rätt i skogen som bruna skulpturer som har placerats ur sammanhang. Den första, sedan två, och plötsligt är du omgiven av hundratals bilvrak, som alla har överskridit reservdelarna, och alla har mer eller mindre gått i en med den natur de placeras i.

Vad är historien bakom Båstnäs bilkyrkogård?

Historien om ursprunget till bilkyrkogården är att de två bröderna Tore och Rune Ivansson hade en liten verkstad som de sålde reservdelar till gamla bilar. I synnerhet pågick försäljningen till nordmännen, som efter andra världskriget påverkades allvarligt av ekonomin, varför den norska parkeringen var något sliten, och därför behövdes många reservdelar och bröder Ivansson.

Norska ekonomin kom så småningom till verkan, och i slutet av 1970 -talet fanns det inte många kunder kvar för att avstå från bröderna Ivanssons blomstrande reservdelar affär. De fortsatte emellertid utan dröjsmål för att köpa gamla bilar tills de tappade sin skrotlicens, 1988, och vände därmed nyckeln för deras extra delvis äventyr.

Där bröderna gick av, ingen vet med säkerhet. Huset de bodde i, fortfarande stod på marken och om du inte visste bättre kan det tyckas som om det fortfarande är bebodd. Alla som ligger en skrämmande slöja över hela historien.

Således har hundratals bilvrak lämnats, som mer eller mindre sväljs upp av naturen. Ju mer du går runt, och ju djupare du kommer in i skogen, desto mer är en helt groteske scen, med en rost av rostiga bilar, som att hoppa över, ibland staplas i upp till 3 lager. Så mellan träden, som svävar strax under träkronorna, kan du plötsligt känna igen kroppen på en gammal Volvo Pv544.

Konst eller miljöavfall

Det hela är så konstigt, så "out of place" att om du inte visste historien kan landskapet lika gärna vara ett spel med provocerande uttalande att installera konst, med människans dåliga behandling av naturen, som temat. Men sanningen är att naturen faktiskt bryter ner och uppslukar de gamla bilarna som hänsynslöst kastas i den.

Det är som om du inte kan få tillräckligt alls. Ens ögon och hjärna kan inte få tillräckligt alls. Som om det dras av den helt oerkliga mängden bilvrak, som står som både groteske förvrängda metallskulpturer som ser ut som bakgrund av en apokalyptisk film och samtidigt ger substans till en hel del frågor.

Många frågor - Men inga svar

För hur kan bilen vrakar sig fortfarande stå här, 35 år efter att skrotföretaget stängde? Vad har de många gamla bilarna som tillhandahålls av föroreningar till underjordiska? Min gissning är att man inte gick så mycket in i rätt tömning av bilarna många förorenande vätskor innan de rekommenderades till det som verkligen var nakna märke men nu bevuxen skog.

Vad heck hände för att Tore och Rune Ivansson? Varför står huset som om det har övergivits över en natt? Och hur länge kommer bilarna att vara stående?

Det sista är omöjligt att hitta ett svar på, så du kanske inte bör vänta på obestämd tid om du vill uppleva den absurde vyn av mer än hundra bilvrak, rekommenderas snyggt i svensk natur.

När du bestämmer dig för att lämna, avsätta massor av tid. När du kommer igång med att utforska flyger tiden av och du har snabbt tillbringat några timmar där, långt ute i den svenska skogen. Du hittar inte tecken på vad du måste och vad du inte får göra, men för allt vi vet och vad vi har hört från andra är det helt ok att gå runt i området och också att fotografera löst - och det finns tillräckligt med motiv att ta tag i.

Men vänta - det blir ännu mer creepy

Bäst eftersom du tror att hela historien inte kan vara mycket mer creepy, så vänta tills du har läst vad som stod på ett tecken, tidigare besökare har blivit hälsad av:

“Denna bilkyrkogård är privat egendom. Du kan fortfarande titta, ta bilder men ta inte bort delar. Förstör inte eller på något annat sätt stör denna plats. Om du öppnar en bildörr, stäng den igen så att nästa besökare kan få samma upplevelse som du gjorde !! För info: Efter cirka 30 inbrott är det här året svalt med det! Tillverkade fällor i byggnaderna så om du blir skadad eller dör bryr jag mig inte! Kom ihåg på denna plats ingen kan höra dig skrika ... ”

Vi kunde inte hitta skylten när vi besökte kyrkogården 2023, men nu varnas du -du är där på din egen risk !!