Älskar du naturupplevelser utöver det vanliga och kan du leva med att en vandring på vissa ställen kräver att du klättrar uppför klippsidor och på andra ställen drar dig upp i rep? Sedan ska du ta en "vandring" upp till Folgefonnaglaciären. Du kommer mycket nära de stora vackra ismassorna, där du kan ana de enorma krafter naturen innehåller däremellan. Här ger Norge frisk luft, bra motion och hisnande landskap.
Låt det vara sagt direkt, man måste vara i relativt bra form för att ta resan. Vad jag minns kallar norrmännen själva resan för en måttlig vandringstur, men för oss danskar, som kommer från platta skogsstigar, är resan mer än bara trav. Inte för att man ska hålla igen, men det finns några passager som kräver lite ansträngning för att ta sig igenom. Så när du kommer tillbaka till foten av berget efter några timmar, med blöta fötter och ömma lår, är du redo för en liten andningspaus.
Det är väldigt populärt att göra listor som "5 saker du måste se i Norge". Om detta är bland de 5 viktigaste sevärdheterna är svårt att säga, men för oss var det en fantastisk upplevelse. Det är trots allt inte varje dag man står precis bredvid ett naturfenomen som man väl kan kalla en glaciär. Du kanske inte är starstruck, som du är när du står på kanten av predikstolen och tittar ner. Men att se den komprimerade blå isen som tornar upp sig över glaciärens topp är för oss, som fotografer och naturälskare, en enorm upplevelse.
Se till toppen av Folgefonnaglaciären
Var ligger Folgefonnaglaciären?
Glaciären, eller isbre, som den heter på norska, är Norges 3:e största, och ligger i Folgefonna National Park, som ligger i Vestland. Området ligger en bra bit från Danmark, för en kort semesterresa. Vi har en körning på ca. 12 timmar från Birkerød, och upp genom Sverige.
Du kan ta dig upp till Folgefonna från flera ställen. På den officiella sidan "Besök Norge" beskrivs 3 alternativ. Rullestad, Bergstø eller Mosnes. Vi kom till det från en 4:e plats nämligen Buer. Om du kör mot Odda, som ligger mellan Hardangerfjorden och Sandvevatnet, kör du mot Buer och följer skyltarna mot "Buarbreen", "Glacier" eller Gletscher - kärt barn har många namn, och roligt nog använder de alla i sin skyltning .
Du följer sedan vägen i ca. 8 km. tills du kommer till en liten parkeringsplats, där du parkerar bilen och tar resten av vägen till fots. Du kan även gå in på glaciären från motsatt sida, genom Bondhusdalen. Jag vet ärligt talat inte om man kan vandra upp till toppen från den sidan, men det är en ganska lång vandring genom dalen innan man kommer till foten av berget. Så om du vill göra det lite enklare för dig själv, kör till Bure och parkera bilen.
Början på vandringen, längs smältvattenälven
Hur tuff är vandringen till Folgefonnaglaciären?
Som skrivet i inledningen beskriver norrmännen det som en måttlig resa, men vi har varit på en hel del berg i Norge, och som dansk skulle jag anse det som en ganska tuff resa, med många strapatser längs med sätt. I Danmark är vi inte så vana vid att behöva klättra uppför klippsidorna när vi är ute på våra söndagspromenader, och det måste man göra här.
Som vanligt börjar resan lugnt och fridfullt, med en bra platt stig och som vanligt ger vi oss iväg i kläderna vi nu går och står i och som vanligt har jag ett fjäderknä som retar. Det betyder korta byxor och platta skor. Underklädd som vanligt - men det börjar vi vänja oss vid. Norrmännen själva kommer ofta i full vandringsutrustning, men de går också varje helg. Så du behöver inte investera i dyr utrustning för att nå toppen, du kanske bara blir lite trött innan du går ner igen.
Du kan enkelt hantera resan utan att ta med dig en massa proviant. Vi hade några flaskor vatten och lite kamerautrustning. Av samma anledning fotograferar vi med Fujis systemkameror, då de tar enastående bilder och väger otroligt lite. Jag har vandrat tuffa vandringar tidigare, med en Canon SLR och ett antal objektiv på ryggen. Det i sig kan vara svårt.
Så du måste vara redo att ge den gas i några timmar. Du får inte ha något emot att lägga skorna i vatten, och du får inte ta med barnvagnar eller liknande. Det kan också vara en jobbig åktur för små barn, medan det för äldre barn är en fantastisk upplevelse. Vi tog med vår 14-årige son till Folgefonna och han njöt av att springa framåt.
Litt mer om själva resan till toppen
Resan upp följer en officiell rutt, och det kan vara smart att använda det, eftersom det finns rep installerade här som du kan använda för att dra dig upp från klipporna, och små broar byggs över vattnet vid behov. Du börjar med att gå längs ån där allt smältvatten från glaciären rinner ut i sjön Sandvevatnet. Längs stranden finns hundratals små stentorn som folk har byggt genom att stapla små stenar på varandra. Det ser ganska fint ut, och faktiskt en av våra bästsäljande affischer, ett litet stentorn, är fotograferad här på stranden.
Det platta landskapet stannar naturligtvis upp ganska snabbt, varefter terrängen blir brantare och brantare. Till en början är det bara lite brantare, men efter hand kan man känna att stigningsprocenten skjuter i höjden och att blodet pumpar lite hårdare när de branta stenarna ska skalas. Till skillnad från många av de andra resorna vi varit på så knuffas man inte ut på vertikala bergssidor, man vandrar och klättrar i en väldigt säker miljö. Det är därför bara fysiken du utmanas på – inte psyket.
Förutom precis vid starten är turen en blandning av lite plattare markbitar och grus, områden med vatten (det var 2015 då det regnade konstant) och branta passager med slät granit eller höga "granittrappor". Det handlar egentligen bara om att hålla energin uppe, för helt plötsligt är man på toppen. Vi tillbringade cirka 1,5 timme till toppen, men vi stannar också alltid många gånger på vägen för att fotografera.
Agnete drar sig uppför de branta klippsidorna
Du kan lätt få blöta fötter på vägen
Nära toppen av Folgefonna
När du når toppen är det inte toppen av glaciären du står på. Det är en stenig platå som ligger nedanför glaciären, varifrån du kan njuta av glaciären på nära håll. När jag skriver nära finns det en bred flod av smältvatten, mellan platån och glaciären, vilket gör att man inte kan nå hela vägen och röra isen. Jag vet inte om floden ibland kan vadas, men för oss var det en enorm upplevelse bara att stå så nära de stora ismassorna. Förutom en kyla som strålar ut från de stora ismassorna kan man helt enkelt känna och se krafterna som den stora manteln av "vandrande" is innehåller.
Du kan se upp till den vackra isblå toppen, där den sammanpressade isen tornar upp sig, som om den vore gjord av de hårdaste granitbitarna som lutar sig mot varandra. Längre ner mot glaciärens botten byts den vackra blå "rock to rock-mattan" ut mot ett kaos av stenar och grus som skjuts fram framför, runt och ovanpå isen. Allt bidrar till att ge känslan av hur små vi människor är. En fantastisk upplevelse.
Vi hade hört att vi skulle gråta första gången vi såg en val, men det gjorde vi inte. Vi grät inte heller när vi var nära Folgefonnas blåismassor, men det råder ingen tvekan om att upplevelsen är väldigt förtjust i våra minnen. Jag är inte säker på om en glaciär är något man måste se en gång i livet, jag kan bara säga att det är en naturlig upplevelse långt utöver det vanliga. Vi kan rekommendera resan till alla som är sugna på vackra och lite ovanliga naturupplevelser och som med den här sortens upplevelser behöver du inte dela toppen med hundratals andra turister.
Isen och stenarna på Folgefonna bildar de vackraste motiven
Det är lite kaos där isen trycker grus, småsten och stenbitar framför sig
Nedstigning i regn kan vara mycket halt - så trampa försiktigt och kom ihåg att bära regnstövlar
PS: Resan ner skedde i øsende regnväder, vilket dels gjorde turen nerför de blöta klippsidorna väldigt långsam, dels väldigt blöt. Kom ihåg regnkläder om det finns risk för regn, som kan komma väldigt plötsligt i bergen.
Om du är intresserad av att ta en guidad vandring på toppen av glaciären är det också möjligt. Sök på Google för att ta reda på hur.
Är du sugen på fler berättelser? från Norge?
- Resan till Predikstolen är både vacker och hårresande
- Läs här om det är värt att besöka Gamle Stavanger
- Vi har förlorat vår hjärtan för den norska naturen
